Recension: A Single Man/ En enda man

Tom Fords debut är en fröjd att titta på. Från den skarpa bilden av kalla krigets amerikanska 1960-tal till små filmiska effekter som att mättnadsgraden i färgen plötsligt ökar och skapar en varm och drömsk känsla är det uppenbart att trots att det är en debut så sitter det inte någon amatör i regissörsstolen. Och Colin Firth förtjänar verkligen både sitt Venedigpris och sin Oscarnominering. Han porträtt av den tidigare levnadsglade collegeprofessorn George Falconer som efter sin partners död blivit inåtvänd och cynisk är både subtilt och trovärdigt. Och de svartvita scenerna som blickar tillbaka på parets förhållande är små mästerverk i sig. Trots det går det inte att komma ifrån att filmen känns lite feg.

Det är inte så att jag hade tänkt mig att bara för att Ford stod bakom filmen så skulle den tvunget fokusera på stil eller arkitektur men något lite mer vågat när det beträffar estetiken hade jag nog tänkt mig. Inte ens i filmens centrala scener som behandlar kärlek och sex låter han det aldrig bli annat än pirrigt och drömskt. I filmens inledning får vi se Colin Firths nakna kropp glida genom vattnet men i resten av filmen är manskroppen precis lika osedd som i vanlig Hollywoodfilm. Där Brokeback Mountain (2005) visade en omöjlig manlig homosexualitet som både extremt hård och tystad men också mjuk och kärleksfull kommer man inte nära varken det gamla förhållandet eller förförelseleken i A Single Man. Och det är synd eftersom man verkligen bryr sig om Firths karaktär, likväl som Julianne Moores trasiga gestaltning av hans bästa vän. Å andra sidan så får skådespelarnas ögon spela en ännu större roll än vanligt. Här säger blickarna minst lika mycket som dialogen och det greppet är så väl genomfört att det bara är att applådera.

Det är ett beprövat berättargrepp att genom en enda dag få ett tvärsnitt av en karaktärs liv. I Sverige fick Mikael Persbrandt exempelvis mycket beröm för sin roll i Dag och natt (2004). När det används i A Single Man ger det känslan av ett liv som levs så total i skuggan av sorg att ingenting annat spelar någon roll. Det är en film fylld av melankoli och nostalgi, en till synes enkel historia om en man och hans brustna hjärta och saknaden efter en annan man. En enda.

Betyg: 4 av 5