Wednesday, October 17, 2007

All the recipes I've ever ruined

Det här ska ju föreställa en medieblogg men idag vill jag ta tillfället i akt att dela med mig av ett av mina favoritrecept, något enkelt som kan få den gråaste kväll att kännas mysig. Kanske är det främst en sommardryck men jag tog en för bara några timmar sedan och let me tell you, den fungerade precis lika bra då. Jag bör också säga att jag inte kan ta åt mig äran för denna dryck, som utvecklats och fulländats på caféet Le Place i Hanoi, Vietnam.





Lime och mynta-cooler/Frozen Mojito (två glas)

4 st limefrukter
8-10 färska myntablad (helst grönmynta eller någon annan smak- och doftrik variant.)
½-1 dl socker beroende på smak
massor av is
(6-8 cl rom om mojito önskas)

Pressa limefrukterna i en juicepress, men spara två skivor till garnering. Blanda sedan ingredienserna i en mixer eller kraftig matberedare, använd inte fruktköttet eftersom detta kan ge drycken en besk ton när det mixas) och kör tills all is krossats och det hela fått en ganska fast konsistens. Helst ska man ha så mycket is att man kan skopa ur det hela med en sked, snarare än att hälla det i glasen. Garnera sedan med limeskiva på glasen.

Man kan även göra en sockerkant på glasen om man tycker det är festligt. Dra i så fall lite lime längs kanten på glaset och doppa det sedan i ett lager socker som lagts på en assiette. Kanten skall inte vara för tjock utan bara som en tunn strimma högst upp.

Njut!

Tuesday, October 16, 2007

Konsumtion



Kolla vad Fredrik just beställt.

Wednesday, October 10, 2007

lista

Idag (läs: igår) inhandlade jag följande tre skivor:

Anna Järvinen - Jag fick feeling
Joe Henry - Civilians
Múm - Go, Go Smear the Poison Ivy.


Sunday, October 7, 2007

Stephin Merritt säger God Morgon!

Humor skapas när en superkäck programledare på frukost-tv intervjuar världens suraste bög.

Thursday, October 4, 2007

Överdängare är jobbiga.

Jag älskar akademin.
Problemet är bara att när man befinner sig mitt upp i hela den världen så blir vissa saker svårare, till exempel den hemtenta jag fortfarande sitter med. Att beskriva en kulturanalytiskt sinnad helhetsbild av mitt besök på Frölunda Torg borde vara den enklaste sak i världen. Prata lite om att man lägger de stora kedjorna på de bästa ställena, att restauranger finns vid utgångarna, att klädaffärer gärna framställer sig själva som väldigt kosmopolitiska (ni vet, finns i Milano, Paris, London och New York). Men jag, som skrivit en hyfsat teoritung d-uppsats i filmvetenskap kan naturligtvis inte låta bli att dra in Anthony Giddens teorier om självidentitet i den senmoderna epoken. Som bara för att stila. Ibland är man dum.

I övrigt så längtar jag efter Metroid Prime 3.

Tuesday, October 2, 2007

Just below I've used pop music to express my current emotional state and I feel pretty good about it too....

The dust has only just/ begun to form/
crop cricles in the carpet/ sinking feeling
- "Hide and Seek", Imogen Heap


Ungefär så känns det som det går med min tenta. Johan har i alla fall nyss skickat en demo med den låt vi skrev färdigt för ett tag sedan. Den känns som den kan bli riktigt bra och det är jättekul att vi gör musik igen. Fortfarande slås jag av det häftiga i att höra texter som vi skrivit tillsammans sjungas i en "riktig" låt.

Monday, October 1, 2007

In the news

Sveriges största nyhetssida aftonbladet.se rapporterar om hur en kvinna hittade en styckmördad man hos sin granne:

Den pensionerade kvinnan tittade över balkongräcket till grannen.
Där bland blomlådorna låg en man – styckmördad.
Huvudet hittades inne i lägenheten.
Kroppen var delvis täckt med plast och kvinnan förstod snabbt att allt inte stod rätt till.
(http://www.aftonbladet.se/goteborg/article910541.ab)

Andra delen av sista meningen känns lite som att skriva läsaren på näsan, gör den inte det? Sjukt roligt är det i alla fall

Moment 22

Tekniksamhället är ibland både korkat och diskriminerande. Härom dagen skulle jag gå in på Halebop.se och spärra mitt kontantkort eftersom min telefon har varit borta en längre tid, något som min familj och mina vänner är högst medvetna om och rätt irriterade på. För att kunna komma in på mina sidor på halebop internetsite behöver man dock ett lösenord. Inget ont i det, men jag kom inte ihåg mitt eftersom jag inte varit inne på siten på över än ett år. När jag klickar på den hjälpsamma "glömt lösenord?"-knappen kommer dock en ruta upp som inte, vilket brukar vara brukligt, ber mig skriva i min emailadress utan istället ber mig om mitt mobilnummer så att lösenordet kan skickas dit på ett smart och säkert sätt. Och det är inte så att jag kan skriva i min flickväns mobilnummer och få koden dit, nej koden är ju som bekant knuten till mitt specifika nummer.
Det hela är lite som att bli bestulen på pass och plånbok i utlandet och bli ombedd att visa upp identitetshandlingar.
Nu har jag dock skickat iväg ett mail till Halebops kundtjänst som förhoppningsvis kan hjälpa mig att spärra kortet och skaffa mig ett nytt. Och ifall jag skulle glömma att kolla min email så är det okej eftersom jag också, som sista spiken i dumhetskistan, kommer att få ett SMS som bekräftar att jag fått svar.

Diskrimineringen så. När jag för ett par dagar sen fick mitt nya Mecenatkort gick jag in på deras hemsida för att med det medföljande lösenordet aktivera kortet. För min säkerhet hade man detta år dock lagt till en andra försvarslinje mot onda nätpirater och virus, så jag skulle få ett andra lösenord att aktivera kortet med, om jag bara ville vara så vänlig att skriva i mitt mobilnummer så jag kunde få ett SMS. Jaha, men om man inte har en mobiltelefon då? Som tur var kunde man i alla fall här låna Annas telefon en liten stund, men jag tycker ändå att det är lite irriterande att de bara förutsätter att alla studenter äger en sådan manick.

Just nu är Okkervil Rivers The Stage Names den skiva som går varmast i mina hörlurar. Amerikansk indierock när den är både klurig, litterär och melodiös. Vill också rekommendera Puddle City, Racing Lights av Windmill samt Intermission, en best of-platta med solomaterial som herrar Forster och Mclennan släppte tiden mellan det fantastiska bandet The Go-betweens uppbrott och återförening. Det är två superba skivor med mjuk gitarrpop som ger gåshud och värme i hjärtat. Vila i frid, Grant. Vi saknar dig!
 
Clicky Web Analytics