Cosplay - nerds in disguise

Att vara så totalt inne i en film, ett spel eller en serie att man väljer att försöka efterlikna dessa i verkliga livet är absolut någonting jag kan relatera till, även om jag inte själv praktiserar det som kallas cosplay. Att välja Transformers som sin förebild är dock att göra det väldigt svårt för sig. Däremot blir det desto mer imponerande när man faktiskt lyckas, som i den här videon. Det kanske mest imponerande är att de inte fuskat med själva förvandlingarna, som faktiskt (så vitt jag, som lekte med dessa figurer när jag var liten, kan se) utförs på sätt som ligger ganska nära leksakernas egna. Fenomenet cosplay är fr mig mycket intressant, och man kan se klara likheter med exempelvis lajv och onlinevärldar som Second Life. Jag hoppas kunna återkomma till ämnet vid ett senare tillfälle men tills vidare hoppas jag att åtminstone ni gamla Transformersfans där ute kan uppsakatta den här lilla godbiten så som jag gör.

Livräddare

I en artikel på aftonbladet.se uppmärksammas en finsk studie som menar att tomatketchup kan rädda många liv. Denna fantastiska produkt ger inte bara i princip all mat en smakförhöjare utan sänker även kolesterolvärdet och minskar därmed risken för hjärtattacker. (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/hjarta/article1414839.ab)

Själv har jag alltid varit en av de största förkämparna för denna fantastiska produkt och tar glatt till mig av denna nya information. Så nästa gång du säger till någon att fan, du kan ju inte lägga ketchup på gåsleverpatén, eller på den ryska kaviaren, kom ihåg att han/hon faktiskt räddar liv.

Jag använder personligen enbart Heinz ketchup eftersom jag tycker den är överlägsen alla andra märken, och därför vill jag också passa på att göra lite reklam för Heinz lightvariant som faktiskt smakar precis lika bra som sin sockrigare storebror. Try it - you'll like it, som en viss artistslashfilmstjärnaslashknarkare en gång hade skrivet på sin t-shirt i melodifestivalen.

Skrämmande likt

Ett långvarigt förhållande målas ofta ut som en likriktning av båda dess parter, den mest skrämmande bilden är den av medelålders joggare i matchande träningsoveraller. Jag och Anna är visserligen inte riktigt där än men idag skedde något som åtminstone visade att vi är en bit på vägen: Anna avslöjade att hon visste om en av sina julklappar, en skiva. Jag, som tyckte att jag varit rätt sneaky i år, frågade naturligtvis hur hon kunde vara säker. Därför att hon tänkt köpa densamma till mig, kom svaret. Hur hon klurat ut att jag antagligen hade köpt denna skiva till henne är en för lång historia för att berätta här, men bara tanken på att sitta där på julafton och inse att vi gett varandra samma sak är mycket obehaglig. Nästa år ska jag leta djupt ner i den armeniska konstmusikens mest obskyra hörn för att vara säker på att vara originell. Dessutom vill man ju gärna hjälpa den armeniska konstmusiken ut på den internationella marknaden. Jag är säker på att den förtjänar det.