Hänt på vagnen

Okej, så jag var på väg in till stan på min födelsedag för att luncha med min flickvän. Ett sånt där skönt äldre alkispar, original som de kallas lite fint, längre fram i vagnen sitter och fumlar med någonting och sen börjar de gräla högljutt medan övriga kollektivtrafikanter försöker sitta så stilla som möjligt och undvika ögonkontakt. Till slut lugnar paret ner sig och nickar sedan mot varandra i samförstånd. Kvinnan tar strax fram vad jag nu inser är någon typ av kylvara i påse och frågar medpassagerarna om de inte är intresserade av att köpa lax som de snott i en lågprismatbutik. När ingen tycks märka av vad de erbjuder bestämmer de sig för att satsa på ett beprövat försäljningsknep: ett rakt och ärligt tilltal. De proklamerar stolt att de inte är hemlösa och att de bara vill ha lite pengar för att köpa öl. Killen som sitter rakt över gången fortsätter att stirra rakt fram vilket får den ganska berusade mannen att inse att han behöver övertygas genom att påvisa varans förträfflighet. Han plockar fram en av de inplastade laxarna och klämmer på den för att visa att den är färsk och spänstig. Sen gör han ett ödesdigert misstag - han öppnar paketet.

I nyktert tillstånd och på en orörlig plats skulle det hela antagligen inte varit ett problem men snart känner hela den främre delen av vagnen hur laxen luktar eftersom laken skvätter åt alla håll och kanter medan vagnen rasslar ner för Stigbergsliden. Från min plats framstår det hela som fantastiskt roligt men många är inte direkt roade av tilltaget. Den berusade mannen försöker rädda situationen genom att erkänna att laxen kanske inte är purfärsk men av god kvalité, från Norge, och att de kan tänka sig att sälja den för en femtiolapp. Han räcker över den öppnade laxen till en dam i femtioårsåldern som artigt tar emot den men bestämmer sig sen för att den trots allt inte var vad hon tänkt sig. "Fyrtio då?" frågar kvinnan i förhållandet som uppenbarligen vill göra affär, men det blir ändå ingen deal. Vid nästa station hoppar de av, förbryllade över att göteborgarna inte känner igen ett fynd. Själv står jag och ler åskådarens allra minst empatiska leende mot alla mina medresenärer medan vagnen rullar in på Järntorget.