Recension: Percy Jackson - kampen om åskviggen

Hollywood fortsätter att försöka hitta en ny Harry Potter eller Sagan om ringen. Med filmer som Guldkompassen, Eragon och Narnia i färskt minne har turen att filmatiseras kommit till ungdomsböckerna om Percy Jackson. Och även om det här absolut kan bli en hit bland ungdomar i sisådär tolvårsåldern så är det knappast nån ny Harry Potter vi har att göra med.

Alltså, premissen för det här äventyret är inte så dålig. De gamla grekiska gudarna är alltså de som faktiskt fortfarande bestämmer över Jorden, och de har en viss förkärlek för att förlusta sig med människor. Detta leder till att det föds en massa halvgudar som växer upp och tränas för att bli krigare och hjältar. Percy Jackson (Logan Lerman) själv är son till Poseidon, vilket tydligen är en stor grej eftersom det sällan föds halvgudar som är släkt med nån av "de tre stora" - Zeus, Poseidon och Hades. Huruvida det betyder att de är kyskare än de andra säger inte filmen, men den som kan sin mytologi kommer nog ändå ihåg att åtminstone Zeus var rätt slampig av sig. Percy själv vet inte om att han är en halvgud, så när hans stränga fröken förvandlas till ett flygande väsen med massa tänder och klor och anklagar honom för att ha stulit Zeus åskvigg blir han rätt förvånad. Det hela förklaras dock av en skäggig Pierce Brosnan i en rullstol som han senare visar sig behöva eftersom han egentligen är en kentaur med hästkropp. Percy Jackson - kampen om åskviggen är en film med så mycket logiska luckor och hål i historien att det ibland nästan blir löjligt. Det känns som Chris Columbus och Fox helt struntat i att bygga upp en grund med intressant bakgrundshistoria och trovärdiga karaktärer. Istället blir det till att trycka in hälften av alla monster som finns i den grekiska gudavärlden så att Percy och hans vänner har nåt att slåss mot. Döda en minotaur: check. Hugga huvudet av Medusa: check. Skjuta pilbåge på en hydra: check. Ni fattar.

Om det är Hollywoodstudiornas uppfattning att ungdomarna inte bryr sig om intressanta historier utan bara vill se matinévåld så skulle jag vilja komma med ett motbevis i form av Twilight och New Moon. Okej, många kanske går bara för att se Edwardss och Jacobs nakna överkroppar alternativt Bella regnblöt och med förföriskt halvöppen mun, men jag tror faktiskt att det är själva kärlekssagan och mytologin som lockar mest. Så för Percy Jackson räcker det inte med att huvudrollsinnehavaren ser ut som Zac Efrons lillebror. Det blir inte bättre för det. Hoppas uppföljaren har mer att komma med.

Betyg: 2 av 5