Recension: Daybreakers

Det händer oftare och oftare tycker jag, det här att trailern är bättre än filmen. Nu har det hänt igen. Och jag som hade sådana höga förväntningar på Daybreakers efter den där trailern. Ni vet - blågrå bilder av stål och glas, gula ögon, skarpa huggtänder och WIllem Defoe till Placebos underbart mörka tolkning av Running up that hill. Det verkade liksom vara en film som tog arvet från skräckfilmen på allvar men vågade binda ihop det hela med lika delar action och politisk thrillerhistoria och få det att fungera ändå. Nu är filmen släppt och jag kan med en suck konstatera att nej, det fungerade inte.

Det första problemet som Daybreakers släpar på är att fotot som man i början tycker är stämingsfullt och vackert efter en och en halv timme börjar kännas ensidigt och fantasilöst, vilket tyvärr också gäller handlingen. Visst finns det smarta scener där vi får se hur vardagen för världens invånare förändrats sen majoriteten av människorna blev vampyrer, med underjordiska gångar och UV-reflekterande filter på bilarna så att man kan kan köra även på dan, men man gör det väldigt lätt för sig när det gäller historien. Det är den lilla ensamma människan med moralisk kompass mot det stora onda företaget som för en gångs skull bokstavligt faktiskt suger ut människorna för att tjäna pengar utan att bry sig om de långsiktiga konsekvenserna förrän det redan är för sent.

Ethan Hawke gör sitt bästa för att vara en trovärdig empatisk hjältevampyr men är tyvärr precis lika endimensionell som Sam Neills kalkylerande ärkeskurk. Den stora behållningen är i så fall snarare Willem Defoes hårdföre vampyrdödare som droppar oneliners och citerar Elvis när han inte låter sitt hagelgevärsmonterade armborst sköta snacket.

Inte heller lyckas man skrämma publiken genom sina trötta försök med plötsligt infladdrande fladdermöss och höga ljud. Däremot är den delen av historien som handlar om vad som händer med de vampyrer som inte får människoblod både angelägen och intressant. Där lyckas Daybreakers engagera mig genom att tillföra genren en ny och väldigt obehaglig dimension.

Slutresultatet är dock inte tillräckligt fokuserat för att fungera hela vägen utan istället känns filmen ofta som att den står stilla och trampar vatten medan den samtidigt försöker tillfredsställa skräckfilmspubliken och titta på vampyrgenren från ett nytt perspektiv.

Betyg: 2 av 5