Ljusglimt

Ett av Sveriges just nu bästa popband har släppt en ny singel. Jag skrev i en tidigare bloggpost om bandet Skansros, som i mitt tycke gjorde 2008 års näst bästa låt. Tja, det verkar som att de kommer att finnas på listan även 2009. Bandet har precis släppt en dubbel A-sidesingel (jobbigt ord på svenska, det där) med låtarna Vårsol och Solljus, och återigen är det både väldigt eget och lätt att hitta referenspunkter i, och Felix Anderssons röst står i mitten och låter både uppgiven och angelägen vilket föranleder ännu en referens till vår gemensamma husgud Morrissey. Det gör också de väldigt precisa textformuleringarna som i väldigt få ord lyckas måla upp en veritabel fresk av intryck:

"ovan vid att leva/ och med för stora fötter/ försökte jag ta ner solen/ kände mig så ensam när den lös"

De första raderna i citatet ovan drabbar mig precis lika hårt som mycket av det Manchestersonen fått ur sig under åren, och det vill inte säga lite i mitt fall. Således måste jag rekommendera att ni ser till att lägga vantarna på ett ex av singeln, om inte annat för att få det Wes Anderson-doftande* omslaget.

*Jag är medveten om att i princip alla målningar och mycket av de detaljer man förknippar med Andersons filmestetik skapas av hans bror Eric och kanske borde äran därmed gå till honom, men för mig är det minutiösa fotot och de utpräglade karaktärerna en viktigare del av denna estetik, och dessa är helt avhängiga Wes egen filmiska vision och således är det i slutändan hans namn mina doftreceptorer reagera på.