Nu är jag ledig ända tills på måndag. Känns väldigt skönt.
Göteborg och Anna i flera dar.

Helgen var jobbig på jobbet men trevlig på hemmaplan. Lugnt och skönt, se på film, göra thaimat och vara med Helena, ligga och kika upp under ytan i jaccuzzin, laga mat.

Musiken:
The tough alliance
Josef K
Taken by trees
Vangelis
Talking heads
House of love
Ryan Adams
Acid house kings
Morrissey

En kväll med Morrissey

Ikväll är det jag och Morrissey för det tycks som bara sten och stål accepterar min kärlek.

Regnet har gjort marken blöt och himlen grå och mina vänner har tid med andra vänner och Anna svarar inte på sin telefon. Ikväll är det jag och Morrissey som skrattar åt alla de andra när vi beundrar filmstjärnorna från 1940-talet och luktar på blommorna, ensamma i våra rum.

Någon dog nyligen, någon som jag aldrig träffat och jag är så arg på mig själv att jag tipptåar omkring det men jag vet inte riktigt hur jag ska angripa situationen.

I've made my presence known/ but I'd like to do/ so much more

Jag är inte fullt så kapabel att hantera det känslomässiga som jag kanske trodde. Kanske är jag en dålig vän, redan när jag skriver det här eftersom det antyder att jag tänker på mig själv när jag inte borde.

Återigen inser jag att det är svårt med en blogg hupass mycket som ska skrivas ut. Vad är intressant, vad är tillåtet, vad är fånigt, vilka läser, varför då? Morrissey säger "walk right up to the microphone and aim" men meningen med den här sidan var aldrig att den skulle bli en förlängd helgondagbok, den skulle ju vara intressant för bövelen.
Jag ska skriva en essä om s.k. Nya Medier i förhållande till filmvetenskapen men hittar ingen bra vinkel. Ändå har jag så mycket att säga. Problemet med termen Nya Medier är att den förutsätter en gränsdragning som ingen med exakhet tycks vilja peka ut. Är det allt som kommit efter televisionen såsom satellit- kabel- och digital-TV, internet, mini-DV, mobilkameror eller handlar det enbart om det som p.g.a. att det anses hotande eller kränkande ligger i ropet i nuläget, såsom Youtube, Manhunt 2 och mobilsmygfilmer? Är det kanske kraven på direkthet och användarinteraktivitet som är en bra vinkel, hur YouTube och mobilkameror skapat en kreativ kanal vars enkelhet och tillgänglighet aldrig tidigare funnits även om man också givit upphov till sin ondskefulla tvilling YouPorn, där kränkning av personlig integritet är en gäspning i helvetet? Eller ska jag hålla mig till texterna och fokusera på hur nya disributionsteknologier för med sig ett implicit fantasiscenario om dess framtida användningsområden? Visste ni exempelvis att framstående forskare menade att med kabel-TV:s intåg skulle man snart kunna hålla regeringsval via televisionen? Många av idéerna i de gamla texterna känns dock som de stulits av internet och mobiler, medier där interaktivitet i princip blivit en självklarhet. Ändå känns det ganska långt borta att utnämna hypertext på en datorskärm till "den nya boken".

Jag spenderade en del av kvällen med att titta på Woody Allens Manhattan (1979) eftersom jag bestämt mig för att till slut ge honom den chans han nog alltid förtjänat. Filmen var 96 minuter kärlek till ett svartvitt New York och för varje gång jag ser stadens broar och skyline på film inser jag att jag mer och mer längtar efter att få besöka denna förunderliga stad. Både resenären och filmnörden i mig längtar efter att sitta intill floden vid Brooklyn Bridge, för att sen leta sig in där min idol Paul Auster förlagt många av sina mästerligaste historier.
I Manhattan får Allen också leka med sina neuroser, sin ålder och, vilket kanske är roligast, sin ambivalens inför snobberi och finkultur. Scenen där han försvarar Ingmar Bergman mot Diane Keatons attack på det skandinaviska svårmodet ("Kierkegaard and all that") var verkligen något att sitta och fånle till. Så även när Keatons karaktär berömmer en skulptur utformad som en stålkub med allehanda fina uttryck som abstraherar diskussionen så att den mest framstår som en ordförrådens kamp. Det var sammantaget en perfekt film att se en ensam kväll då man helt enkelt får längta iväg och låta ressuget vissla i maggropen.

Ingmar Bergman 1918 - 2007

Jag lärde känna dig för sent.

Vila i frid.

rapport

Okej, jag lovade ju som bekant att återkomma med en rapport om mina DVD-fynd i Kina och Vietnam. Här kommer sålunda en sådan:


Hitchcock-box (alla hans filmer + TV-serien)
Kurosawa-box (alla hans filmer)
Scorsese-box (alla hans filmer)
Woody Allen box (alla hans filmer)
Truffaut-box (ca. 10 filmer)
Fassbinder-box (alla hans filmer)
Jarmusch-box (alla hans filmer)

Frasier-box (hela serien)
South Park-box (9 säsonger)
Vänner-box (hela serien)
Seinfeld-box (hela serien)
Entourage (3 säsonger)

Till detta ska läggas 80 DVD-filmer köpta i single-pack, för ca 1 US$/styck. Dessa tänker jag dock inte skriva upp namnen på, eftersom det skulle ta för lång tid, men det gick förvånansvärt lätt att få tag i många gamla klassiker och (lite) "smalare" film. I dessa 80 filmer ingår regissörer som Bergman, Tarkovskij, Wilder, Nichols, Wong Kar Wai, Henning Carlsen, Susanne Bier m.fl. Sen köpte jag ju också ett antal nyare filmer som Blood Diamond, The Fountain, Casiono Royale och liknande. Så jag är absolut nöjd med mina kap, även om jag samtidigt inte kan sluta tänka på allt det jag funderade på men inte köpte...

Jaja, jag hade flera kilos övervikt på väskan ändå, så jag ska inte beklaga mig. Och massa nya kläder har jag skräddat upp också. Kavajer, byxor, kostym, skjortor och en jacka. Och alltihop billigt billigt.

Strukturera texten... kärring.

Och jag lutar mig fram över skrivbordet, lägger tanken lite på sned och känner att nu är jag ledig. Uppsatsen är ventilerad, min opponent höll ett föredömligt snällt anförande och jag fick en tant i 70-årsåldern att se förbannad ut, när jag berättade att hennes argumentationsteknik inte höll måttet. Sorry, G, men det är och förblir sant. Att du inte kan ta att en 23-årig pojkvasker klagar på din "stil" är endast ditt problem.

Dagens ord: whiskey-grogg.

D-kursen är slut och det är ledsamt. Imorgon åker jag till skolan för att lyssna på en diskussion mellan de två människor på kursen jag faktiskt bryr mig om. Separationsångest to say the least. Men Therése får stanna kvar som lärare vid institutionen och Erik, well, vi kommer nog att dricka fler koppar kaffe tillsammans. Han med sitt "den här kaffesorten serveras bara på några få caféer i Göteborg och här gör dom det riktigt starkt" och jag med mitt "Ja, jag förstår att 'snäll' cafe au lait betyder att den är mild och mjölkig, vadå då?" är ett team som fungerar förvånansvärt bra. Svart kaffe är det nya stark mat. Eller mörk choklad. Eller så kom det först.

Definitionen på en bra handledare borde vara "en som tar sig tid att klockan två på natten skriva ett mail som har till uppgift att peppa eleven inför en dräpande opposition där respondenten är 70."

En bra bisittare, vänner, svär alltid en och bara en gång per opposition.

...jag som trodde yoghurt var det nya grönt te. Så gör grönt te comeback. I filmjölk. Onaka med grönt te. Rekommenderas varmt.

Ledigheten är kort. Eller snarare tiden för slapphet är kort. Imorgon till Antons student, pojken är man nu, och på lördag till Kina och Vietnam i fem veckor. Inte mycket tid att prata film. Däremot skall jag hålla bloggen uppdaterad på ifall jag hittar några piratfynd bakom muren. Man har ju hört att där finns filmboxar för inga pengar alls. Jag kan känna hur det vattnas i munnen på mig.

Vill ni läsa min och Annas resdagbok så går det bra att skriva en liten mening här i bloggen så skriver jag upp er på maillistan och ser till att ni får kontinuerliga uppdateringar om äventyren i fjärran östern. Orientalism borde kanske varit dagens ord.

Nattens film: Barton Fink.

Det är för varmt. Hoppas Kinas sommar är kall.
Räknar med det.

Akademisk frihet = matinéäventyr

Min d-uppsats är inlämnad. Efter att ha ockuperat hela mitt medvetande konstant i veckor, och delar av mitt medvetande i månader, har jag till slut låtit min baby glida ut i den akademiska världen med dess granskande blickar och kritiska agenda. Först hade jag, naturligt nog, en liten förlossningspsykos där jag ínte ville se skiten mer, men nu har jag börjat peta lite i texten och rättat till småfel, men känner mig på det hela taget nöjd med att ha lyckats framställa texten. Jag har aldrig skrivit något så långt förut. Vid förlossningen var hon 49 sidor lång och vägde strax över 250 gram. Den stolta pappan har bestämt att hon ska bära namnet "Can I call you dad?: Maskulin kristematik, försoning och förändrade familjebilder i Wes Andersons filmskapande".

För er som läser den här bloggen kan jag ju påstå att det allra första inlägget kan ses som en preview eller åtminstone inspiration till d-uppsatsen. Jag var tvungen att tala med Therése, min handledare, eftersom jag ansåg att även om mina b- c- och d-uppsatser reflekterade en del av min personlighet så vill jag inte att de viktiga filmvetarmänniskorna tror att jag endast kan den populärkulturella biten. Mina uppsatser handlar alltså om Family Guy, Scrubs + The O.C. och Wes Andersons filmer i kronologisk ordning. Samtidigt känner jag att det är skönt att vi finns som vill visa att det finns tyngd även i dessa, skenbart lättsamma kulturyttringar. Skulle jag skriva om idoler som Lynch, Kubrick eller Lucas är det ju mycket svårare att vara originell och dessutom finns tusen filmvetare för varje sådan regissör som vet mer än jag, och därför möjligen kan skriva bättre uppsatser.

Igår firade jag min akademiska ledighet genom att låta mig omslutas av en av populärkulturens just nu finaste yttringar - Pirates of The Caribbean: At worlds end. I tre timmar satt jag och min bror och njöt av vad som har sagts vara slutet på en av de stora filmsagorna i vår tid, ett matinéäventyr som gav åskådarna precis vad de ville ha. Absurd humor, häftiga miljöer, grymma actionsekvenser, lite drama, övernaturlighet och piratlegender, finfina specialeffekter, en supersnygg Keira Knightly för pojkarna (och vissa flickor), ett stycke Orlando Bloom för flickorna (och vissa pojkar), massvis med bekanta och obekanta pirater och så den ojämförlige Johnny Depp som kapten Jack Sparrow. Samt den cameo som vi väntat på ända sen Depp avslöjade vem han byggt sin karaktär kring. Med gitarr.
Skulle jag sätta betyg ligger filmen någonstans mellan 4 och 5 på en femgradig skala. Har man inte sett de andra filmerna först ska man inte börja sin upplevelse här, men är man redan ett fan av serien blir man garanterat inte besviken.

make tulips a new part of my masterplan

När jag i tisdags laddade ned det nya avsnittet av Heroes, världens bästa serie just nu, så skakade min hand. Jag skulle säga att det här beroendet är något jag inte tidigare upplevt med en TV-serie. Visst väntar jag på nya avsnitt av Lost också, en serie som verkligen ryckt upp sig den senaste tiden, men det är inte samma kroppsliga behov att få veta vad som händer. När säsongsfinalen av Heroes varit så borde jag sätta mig själv på avgiftning. Som tur är åker jag och Anna till Kina i den vevan så det kommer nog att gå bra trots allt.

Annars är det mest bakvänd dygnrytm och uppsatsskrivande just nu. Känner åtminstone att jag är på gång med den saken. Igår avslutade jag ett kapitel om oidipuskomplex, melankoli och könsroller vilket kändes bra och idag ska jag börja på det stora kapitlet om maskuliniteter och fader-son-förhållanden. Förlåt? Livet som pk akademiker? Jo fan, det är fint.

Spider-Man 3 var jag också och såg nyligen. Tänker inte skriva en lång recension här men gillade du de första två så kommer du gilla trean också, även om den är flera betygssnäpp under sina föregångare. Lite logiska luckor (vad undersöks egentligen i laboratoriet där Sandman skapas?), stressad plot i andra halvan av filmen och det underliga i att Sandman så fort han förvandlar sig till sand slutar prata och bara ryter som ett monster från Mumien drar ned helhetsintrycket men är man sugen på lite action så...

The Tough Alliance har ett nytt fint album ute förresten. Och imorgon så spelar detta fina band på en båt i Gbg. Samtidigt spelar Sista mannen på jorden på Synthklubben. Dilemma, dilemma. Låter som ett supernamn på en turné med Di leva och Daniel Lemma. Jag skulle dock inte gå eftersom jag inte gillar Di leva och Lemma hör till Sveriges tråkigaste artister.